Greatestme

Sitter på jobbet och det är väldigt lugnt...just nu. (Låångt inlägg nu)

Tjejerna har kommit och de är just nu nere på Penneys och shoppar. JAG vill också vara med!! Som tur så är jag ledig imorgon tills söndag!!!!! Fick nyss ett sms av en kompis. Hon frågade mig hur livet på Irland är och då slog det mig lite hur coolt allting är och allting man har upplevt. Vi ska snart lämna det och nu tänkte jag bara dela med mig utav mina känslor kring det. Känns lite too much men....lite sentimental blir även jag ibland.


Kommer ihåg när jag kom hit den 27mars, min 20årsdag. Förväntningarna var höga men jag hade ingen aning om hur allting skulle gå. Och det var nog det som var lite av det häftiga med, att inte veta. Men det var även riktigt läskigt att bara våga sig fram, ta livet som det kommer. Men jag tror att det är av det man växer av, att bara våga och det har man igen sen.

Sedan kommer man dit där man står idag, där allting nytt som man inte riktigt kunde ta in förut, plötsligt är ens vardag. Man tänker inte ens på vissa saker längre eller är rädd, man bara kör på. Det är då det slår en hur häftigt allting varit och hur bra man har det. Man inser helt enkelt allt. Nu ska vi lämna de här landet och 7månader kan verka kort men vi har levt livet här som vissa kanske lever det på 1-2år om man säger så. Nu kan vi det här och vill se något annat, dock kommer jag toksakna mitt PENNEYS och Dublin!!!!!

Folk har alltid frågat mig varför jag alltid brytt mig om detaljer. Jag tycker personligen det är dem som gör livet lite mer spännande.  Tänker man livet som ett mål där målet inte är det man strävar efter, utan det är vägen dit som det handlar om så tror jag att man är på god väg.

Men jag måste iallafall vara lite stolt över mig själv och Pontus, sitter här på jobbet gör någoting jag aldrig trodde jag skulle klara av. Ni fattar inte, galet. Det handlar inte om att vara bäst eller sämst, utan bara att våga. Jag tror inte vem som helst hade klarat av det utan som sagt, jag är nöjd. Jag klarade det och lite mer än så, jag lever det och jag klarar av det. Hur starkt är inte det? Utomlands? Och det enda man har är varandra????

Vi ska flytta till Malta den 30sept och flyget är bokat. Jobb och lägenhet kommer sen och blir det inget med det, så blir det Sverige och jämfört med Irland, så känns det som ingen match alls just nu. 

Jag är iallafall glad för dem jobbiga stunderna och jobbet.. Det har gjort mig modigare. Tack Pontus för jag fick följa med<3 Lite historia har vi iallafall skrivit här ;) och det förblir historia med hahaha;)
´