Greatestme

Just nu så är jag rätt så arg...men inte så mycket egentligen..mest så besviken för att....om vi tar en liknelse det är som ett tjockt slemm man försöker ta sig igenom och det är tjockt och tungt. Man hela tiden studsar tillbaka på ruta ett och man vet inte vad man ska tro. Det är som de där psykofilmerna man ser när man tror att saker & ting är på ett sätt och sedan vaknar man upp och så är det på ett helt annat. En person man litat på. En person man tror var ord den säger, för att det är den som finns där.

helt plötsligt så vet man inte riktigt längre. Jag vet inte om jag ska publicera det här inlägget för jag är full, men just nu så känns det som att det är det enda jag har. Jag saknar sverige. Jag saknar brickebackens eländiga misär. Dess gångvägar. Dess gym.

Jag hatar irlands regn.