Greatestme

Har nyss kommit hem från Skavsta. Har sagt "hejdå" nu till min älskling, som har lämnat landet. Fyfan alltså...haha. Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men det gjorde riktigt ont. Det var som en tung sten flög rakt i mitt hjärta när jag såg han vandra till gaten..själv...vetandes att jag inte kunde följa med han..just idag.

Vi kommer vara ifrån varandra nu i ca 1,5 månad? Det klarar vi ju..det är inte det. Men att säga hejdå är alltid jobbigt..spec när jag också kunde ha följt med han idag. Men det är ju som sagt min skola...och utbildning som måste avslutas innan jag kan åka dit..det dryga är att jag slutar på NU på fredag..och trots jag frågade skolan ifall jag kunde korta ner utbildningen så gick det inte.

Menmen...han borde vara framme i Dublin nu...Ärligt talat så är jag SKIT nervös över hur resan har gått....jag som hatar att flyga och ännu värre, låta den jag älskar flyga...så blir jag helt tokig..jag tror typ planet ska krascha eller som nu. Att det har det.

Så just nu väntar jag bara på ett litet ett sms..där jag få bekräftelse på att han lever....då kan jag slappna av...Innan dess....tja....blir det inte en lugn minut. Trots det..så verkar tiden gåå jävligt sakta!