Det här är sista reflektion om J och allting som varit...... vad ska man säga...ovasett hur bittert allting har varit och allt vi har gått igenom, så är jag glad för allt jag har lärt mig. Vi har varit med om mycket tillsammans, och det är jag även glad för, både de bra och de dåliga stunderna. Jag älskat honom varje dag, ovasett misstag så har jag funnits där, varje stund och för varje minut, för varje andetag. Mer än det kan jag inte ge han..

Så nu får någon annan göra han den tjänsten, men jag tror att ingen lär kunna göra det bättre än jag. Men jag tänker inte låta han ta mer, för det är han inte värd. Så alla tankar med han börjar sippra mot ett slut...Och på något sätt hur ont det än har gjort, så går faktist livet vidare.

 För somliga låter det nog helt insane, för andra rätt logiskt. För mig, det spelar ingen roll vad ni tycker...men det finns en kille där ute. Ni vet..ni vet nog...  Jag trodde aldrig att vi skulle samspela igen..men tydligen...så fel man kan ha!

Det bästa med han är att han har varit där från början, han ser mig! Och framförall tar mig för den jag faktist är... jag behöver inte vara något annat än mig själv. 


Visst...det har funnits vissa kvällar där jag blivit så förbannad på livet för jag önskat att han aldrig skulle ha gjort slut med mig för 1 år sedan, för då hade jag sluppit gått igenom allt det här. Men det gäller att när livet biter en i rumpan, så biter man tillbaks och gör något bättre utav det! 


Så det här var väl meningen då...att få dem här insikterna och det är jag glad för nu. Jag blev lite smartare på vägen, min get har vuxit upp och jag fick tillbaka honom ..och framförallt, mig själv.



:)